God morgon! Idag är vi bjudna på ettårskalas, för lilla (nu stora) Mindie! Tyvärr spanar jag nya svinkoppor på Liam, som har vägrat penicillinet sedan ett par dagar tillbaka. Vi har lyckats tvinga i honom lite, men det mesta har hamnat utanför. Tvättar honom dock hela tiden med tvål, vatten och baddar med alkohol-servetter. De nya är två stycken och knappnålsstora, så jag tror inte att det är någon fara? Eller jag vet inte, vad jag har hört så är det ju så väldigt smittsamt. Å andra sidan så har varken jag eller Dennis fått det, och vi har ju pillat på honom varenda dag sedan han fick det.
Jag vill verkligen inte ta med honom på barnkalas om det finns risk för att han smittar de andra barnen. Samtidigt ser jag på honom, där han sitter på golvet och leker alldeles själv. Så himla duktig. Han älskar verkligen att leka med andra barn också, och det skär verkligen i mammahjärtat eftersom han redan missat Nellys och i princip sitt egna första kalas.
I valet och kvalet och jag vet inte alls hur vi ska göra idag. Om man känner sådan här ångest och hjärtesorg för sina barn när de är 1 år och inte ens medvetna själva, hur ska det då blir när de blir större?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar