Den här natten kan ha varit den värsta sedan vi fick Liam. Om man bortser från när han hade magsjuka då, för det var otroligt hemskt!
Han har sovit hos oss sedan 22.30 igår, då han vaknade och det rosslade nå så fruktansvärt i halsen på honom. Jag vågade då inte låta honom sova själv så vi kröp ned bredvid Dennis båda två. Liam fick ligga på min arm hela natten, och varje gång han vaknade och hostade så strök vi honom på huvudet tills han kunde somna om. Lilla grodan, det finns inget värre än när han är sjuk.
Vid 07.00 vaknade vi till ett snötäckt Grängesberg. Ruggigt, men ändå mysigt. Lite tidigt, men ljust och fint! Dennis hade åkt till jobbet redan vid 03.30, min stora älskling. Jag blir alltid lika orolig för honom när det blir vinter, halt och mörkare ute. Idag har man läst om flertalet avåkningar och han kör ju lastbil, ofta med fullastat släp. Får han då sladd till exempel i en nedförsbacke så finns det inte mycket han kan göra. Usch, är det någon som vet vilka 16åringarna är som körde av vägen i Smedjebacken inatt?
Jag och L hoppade in i en riktigt varm dusch på en gång när vi kom upp. Jag tänkte att det kanske skulle hjälpa hans förkylning på traven lite, och visst, ångan lättade på nästäppan och lindrade hostan för en stund. Nu har vi precis unnat oss en mysfrukost i form av hederliga ostmackor, the och vaniljbullar. Det får man när man är sjuk!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar