Idag tänkte jag ta en promenad. Jag tänkte ta mig någonstans men jag kom aldrig iväg. Jag tänkte skriva någonting här men det fanns inga ord. Jag tänkte skapa någonting fint och tilltalande och av värde, men kom återigen på mig själv med att tänka för mycket, alldeles på tok för mycket och ja tack, jag vill gärna dunka till mig själv i huvudet på grund av det.
Det är inte alltid som det ser ut. En uppfattad solig, varm morgon kan visa sig vara ilsken och stormande kall. Bakom en vältalad mening kan det i själva verket gömma sig avsky och kräkningar av avundsjuka. En betrodd, god människa kan helt plötsligt, inom loppet av en millisekund förvandlas till ett hatat monster.
Ibland kan jag även komma på mig själv med att känna mig lurad. Lurad, vilseledd och felplacerad. Jag känner av alla orättvisor men kan ingenting göra och det stör mig. det stör mig något så fruktansvärt att vilja så mycket, men hela tiden bära på känslan att klara så lite.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar