Har inte haft varken tid eller ork till att blogga idag. I morse gick vi upp i ottan hela familjen för att jag skulle göra halkan och Liam få ettårsvaccinationen.

Eftersom Dennis fyller år idag så åkte vi in till Ludvika för att luncha och mysa runt lite efteråt. Något av det bästa jag vet är att strosa runt i härligt höstväder med min familj och bara vara. Det enda som är synd är att jag alltid ska frysa så otroligt. Lågt blodtryck och järnbrist kan vara ett par orsaker, kanske.

På eftermiddagen har lille haft feber och dessutom så ont i benen att han inte kunnat gå eller krypa, knappt stå? Så har det aldrig tidigare blivit efter han fått sprutorna. Han har därför hållit tag i mig krampaktigt hela kvällen och därav bristen på bloggandet. Usch vad det skär i hjärtat när ens barn mår dåligt. Baksidan av att vara förälder antar jag..

Jag tycker synd om Liam idag, men också lite om Dennis, som alla tycks ha glömt av på hans födelsedag. Till och med jag hade för mycket i huvudet för att säga grattis i morse.. Skämmes! Men du, Jag älskar dig. Jag fullkomligt älskar allt som gör dig till den du är!

Nej, nu har jag inte tid med det här längre. Känner mig kass i kroppen. Kass i kroppen, knoppen och sinnet. Lite tung sömn skulle kunna göra susen.

TTYL / Nattis