Det är svårt att skriva om något som berör en när själva beröringen var en chock.
Jag trodde aldrig att jag skulle bli så påverkad, så skakad.
Funderingarna kring att hunden skulle avlivas skrämde mig inte
Tanken på att han har det svårt som situationen är nu och sannerligen får det mycket bättre i vad de kallar himlen övervägde
Jag var inte alls rädd.
Det var i alla fall vad jag trodde
Himlen, nangijala, paradiset, nirvana?
Real locations, eller bara folks förhoppningar om att det finns någonting fint efter döden?
Är det platser man verkligen besöker när allting plötsligt tar slut, eller är det människors fasansfulla rädsla för ensamheten som genom generationer fantiserat ihop en bättre värld efter denna?
Oavsett så kan man inte frånse faktum
Det är jobbigt att ta farväl av någon man delat familj med i nio år
Det är jobbigt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar