sommarens ljusaste punkt

man kan säga att min blogg har genomgått en svår kris under en tid. jag har inte bloggat på flera månader, och jag antar att det mest beror på lathet och den eviga väntan på bebis man gíck igenom. nu är han i alla fall här min prins, och har varit det i exakt sex veckor, sex dagar, 7 timmar och 35 minuter. kan ingenting annat säga än att det känns helt otroligt underbart! det är en helt annan kärlek än jag tidigare känt. den är så stark, och just därför är oron också så mycket större. under första tiden kan jag erkänna att modersinstinkten hela tiden sade åt mig att jag skulle vaka över honom, vara säker på att han andades. men oj, så jobbigt det är att alltid vara på sin vakt! upptäckte ganska snart att jag inte kan fungera så utan snart kommer att upphöra att existera om jag ska leva på det viset. man kan inte kontrollera varenda liten händelse ens i sitt eget barns liv. däremot kan man förgylla dem och fylla dem med glädje och kärlek. det är ingen skyldighet att som förälder övervaka varenda minut av barnens liv, men däremot är vi skyldiga dem att se till att så många sekunder som möjligt av dessa minuter är värdiga att minnas. det som de i sin tur ger tillbaka är värt så otroligt mycket.
det är lätt att tanken på att en människa på ynka 4,5kg kan beröra en så mycket blir väldigt överväldigande. jag antar att man helt enkelt kallar det för villkorslös kärlek.