ibland förstår jag absolut ingenting och ibland tycks jag skymta en gnutta av klarhet i allt som händer och sker. oavsett vad så tycks det förstnämnda vara något jag alltid tvingas bära med mig. oavsett om jag vet svaret på frågan, eller vad som är sanning, så visar det sig allt för ofta vara inkorrekt.
jag känner mig som en färdigskriven bok helt utan ord och meningar
jag känner mig som en dikt utan mening och betydelse bakom
jag känner mig annorlunda på rätt sätt och normal på helt fel
fantastiskt sorgsen och tragiskt lycklig
kluven
om detta var sanning eller konsekvens så skulle jag förmodligen välja konka nu
livrädd för fel fråga
eller rätt fråga
det är tur att det finns någon här
och jag är glad att det är du,
även då jag inte förstår någonting ens när mina ögon kan se klart
även då jag är kluven, så är det du
och jag tragiskt lycklig som aldrig förr
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar