livsglädje i ett ögonblick!

Eftersom min bebis varit så lugn och glad hela dagen lång så bestämde jag mig för att få lite gjort, och då de flesta börjat gå runt och smånysa här hemma så tänkte jag att det kanske var dags att damma. Medan jag höll på så ramlade L på huvudet och blev lite ledsen, så jag tröstade lite och då blev det bra igen. Satte då honom i Gå-stolen och fortsatte att damma i vardagsrummet. Jag vänder honom ryggen i 2 sekunder för att damma tv-bänken. (som råkar vara svart, vilket är väldigt osmart om man inte gillar att damma.) Plötsligt hör jag vatten som forsar och första tanken är att grannen spolar i toaletten. (det är väldigt lyhört här i de gamla gruvbostäderna.) Men sedan hör jag: HEHE! Vänder mig då oroväckande om och ser att Liam åkt fram till vardagsrumsbordet och (bokstavligt talat) står och häller ut dammvattnet på golvet, på Gå-stolen, på sig själv, på mattan, på Råttis och överallt! "Men vad gör duuu?" frågar jag honom. Får ett brett leende som svar där två (snart tre) colgate-vita tänder och två stora blå fulla i bus gnistrar mot mig. Jag kan inte annat än le tillbaka åt denna charmiga varelse och älska livet jag har! Och moppa golvet lite förstås...